Fick ett inlägg i gästboken på Familjeliv idag..där en person tycker att jag snart kan vara med i Familjen annorlunda, eftersom jag har så många barn.. Hmm.. Inte haft en tanke på något sådant..och känner nog att det inte riktigt är jag liksom. Snart 2 tonårsbarn..och snart 2 småbarn.. Kanske annorlunda, men inte så pass att svenska folket skulle reagera speciellt mycket va.. Vet inte om jag skulle ta inlägget som en komplimang..eller som något annat.. Hur tolkar ni det?

”nemen oj.. vad är det jag ser. gravid igen?;) vad kul. ps. jag hette Linslusen04
Förresten när ska du ha då ra?=)jasså där ser man =) vad kul! Planerat eller??
jag har en till. men han är inte så liten längre hehe. liten blir stor vettu haha.. ;p
ps. du kan snart vara med i familjen annorlunda ju så många barn har du snart ju leer”

Jag och Lovis har bakat Kärleksmums med strössel på! Visst.., det såg ut som ett bombnedslag efteråt.., men vad gör väl det?! Vi hade ju roligt!!

Medans pappa och Lovis gick till centrum en sväng, så passade jag på att göra köttbullar till kvällens middag. Vi ska ju till badhuset när Victor slutar skolan, och det lär antagligen dra ut på tiden, då Lovis ÄLSKAR att bada där. Middagsmaten hinne rjag inte göra då.., utan det fick förberedas redan nu. Känns otroligt skönt att ha det gjort!

Lovis somnade i vagnen. Skönt för henne. Blir alldeles perfekt för henne att sova nu, och röja i vattnet sen..och somna bra trött i kväll..*ler*

Blir lite orolig för min käre sambo. Igår klagade han på värk i hjärtat. Vet inte om det är ”vanlig” värk eller om det faktiskt är något allvarligt. Så svårt att veta! Visserligen har vi pratat hjärtproblem..och andra sjukdomar i dagarna..då vi fick hem obduktionspapprena igår. Kan man känna efter lite extra när man diskuterar olika åkommor tro? Jag vill inte att min Roger ska ha problem med sitt hjärta. Fortsätter det, så måste vi ringa doktorn. Det kan ju vara stress också.. Stress är otroligt vanligt i vårt samhälle..och vi alla reagerar olika.., en del med psykiska problem..en del med kroppsliga problem.

Man kan ju tycka att vi fått gå igenom tillräckligt med bekymmer redan.., men säkert så är prövningarna i livet oändliga. Man får försöka att inte reagera så starkt på saker som sker i ens omgivning, som man ändå inte rår på. Istället fokusera på det som är en kärt, det som finns här inpå liksom..

Lovis nya favorit är gosedjuret ”Bä”. Hon ska ha ”Bä” när hon ska sova, när hon vill mysa..och när vi ska handla, åka bil..osv osv. ”Bä” är en gåva hon har fått. Lovis själv säger; ”Losis fått Bä av farmor och farfar”. Hon är så go!

Idag var det då dags för Amanda att besöka optikern för att prova ut linser. Hon har ju haft glasögon i flera år..och nu var det på tiden att hon skulle få gå ett steg längre. Kl 16 hade hon tid för undersökningen. Vi kom dit i bra tid, alltså ganska precis kl 16 så vi slapp sitta och vänta mer än någon minut. Amanda försvann iväg, och min väntan på 1 timme började.

Jag gick iväg bort på H&M och kollade bebiskläder. Hittade en så otroligt söt mössa! Den ska jag nog köpa sen.. Det var en mamma med sitt lilla barn där.. Barnet som kanske var 1.5 år gammalt, satt och var jätteledsen..det lät riktigt trött. Mamman, stressad som attan, förssökte roa den lille och kolla på kläder samtidigt. Tyckte så synd om barnet, OCH mamman. Tyvärr så ser vardagen ut precis så där för de flesta småbarnsföräldrar. Jag är så otroligt tacksam för det jag själv har och har haft under en lång tid. Är glad att Lovis inte behövde börja på dagis som 1-åring (så som tex Victor fick göra)..är så glad och tacksam för att vi haft möjligheten att tillbringa så mycket tid med Lovis..att både jag och Roger kunnat ge henne all den uppmärksamheten som hon har kunnat få. En bra grund inför det som komma skall (lillasyster).

Amanda var positivt inställd till synundersökningen. Äntligen skulle hon få bli fri från glasögontvånget som hon haft i flera år!! jag litar blint på att Amanda klarar av att hantera sina linser. Jag hoppas att det är fler som litar på henne i den frågan…….. Hon är en stor tjej nu faktiskt!

Efter ca 40 minuter kom Amanda ut från undersökningsrummet. På många långa meters avstånd, så såg hon mig..vilket var helt främmande för henne bara timmen innan. Jag blev så GLAD, så RÖRD, såå..ja jag blev liksom tårögd! Mitt barn kunde SE!

Om två veckor ska hon tillbaka, och sen om ytterligare två veckor. Sen ska vi köpa ett ”startpaket”..som ska räcka ett halvår.. *pustar ut* Mitt barn kan se!!!!

Nu är du 33 veckor gången (eller gravid i 34:e veckan, om du föredrar att räkna så). Nu ligger din bebis formodligen med huvudet neråt i din livmoder — men det är inte säkert att den intagit sin slutgiltiga position riktigt ännu — och skallbenen är fortfarande flexibla så att huvudet kan födas fram. En del bebisar stannar i sätesbjudning och då gör man oftast (om inte vändningsförsök lyckas) ett planerat kejsarsnitt. Lättare, oregelbundna sammandragningar, s k Braxton-Hicks kontraktioner (övningssammandragningar), kan bli mer märkbara ju längre tiden går. Denna vecka vill barnmorskan träffa dig så att hon kan ta blod- och eventuellt urinprov. Så här ser din bebis ut nu och här kan du läsa fler intressanta

Fostrets utveckling – gravid vecka 33

 Bild

Nu väger bebisen ungefär 2 kg och är cirka 44 cm lång. Nu bör bebisen (åtminstone för dig som är förstföderska) göra sig redo inför födelsen genom att vända sig upp-och-ner, så att huvudet pekar nedåt i bäckenet.

Under de kommande veckorna håller din barnmorska ett öga på bebisens postition – vissa bebisar får för sig att de ska vända sig uppåt igen.

Din bebis kranium är fortfarande lite mjukt, eftersom benen inte riktigt sitter ihop ännu – delvis för att förlossningen ska bli lättare. Människor föder barn med ovanligt stort huvud i förhållande till mammans bäcken och detta möjliggörs av att huvudet kan tryckas ihop lite under förlossningen. Övriga delar av bebisens skelett hårdnar däremot nu och huden håller på att bli mindre röd och skrynklig.

Om du är förstföderska, kanske bebisen vänder sig nedåt denna vecka och placerar huvudet mot livmoderhalsen. (Detta händer i ungefär hälften av alla förstagångsgraviditeter.) Om du är omföderska, är det vanligt att detta inte sker förrän sista veckan innan bebisen föds – och i vissa fall inte förrän förlossningen börjar. Vill du föda utan medicinsk smärtlindring? Här kan du läsa om icke-medicinska (”naturliga”) metoder.
Får du svullna fötter och vrister mot dagens slut? Vätskebindning i kroppen, s k ödem, är ofta värre senare på dagen eller om det är varmt. Märkligt nog kan detta förvärras av vätskebrist. Din kropp – i synnerhet dina njurar – och bebisen behöver mycket vatten. Om dina händer eller ditt ansikte plötsligt sväller upp, är det viktigt att du kontaktar läkare – det kan vara ett tecken på havandeskapsförgiftning.

Nu på morgonen när jag satte mig vid min blogg, så hade jag en ny kommentar på ett inlägg. I vanliga fall så får jag kommentarer av såna som skrivit hos mig förut, vilket gör att jag inte behöver godkänna dessa. Idag var det en röd markering vid ”kommentarerna” vilket visar att det är en ny skribent som gjort sig tillkänna. Jag gick in och läste..blev helt stum till en början..och var tvungen att läsa allt en gång till. Jenny heter min nya skribent. Jag vet inte om jag känner Jenny (ingen jag umgås eller har kontakt med i dagsläget iaf). Men jag får vara glad och tacksam över att Jenny ”satte ner foten”, och bekände färg. Här kan ni läsa vad Jenny skrev!  Tack för din åsikt Jenny! Känns tryggt att veta att det finns människor som du, som protesterar när något verkar fel. Visserligen har jag redan hört talas om att detta skulle förekomma (det du skriver) men jag har aldrig kunnat ”gå ut” med det så här öppet, då det bara varit spekulationer. Jag ska försöka svara på din kommentar. Börjar med att lägga ut det du skrev..och så försöker jag få någon rätsida på det.

”Vet du om att din syster har en hemlig blogg där hon kopierar allt du skriver i din blogg (plagiat), och sen kommenterar beroende på vad du har skrivit. Men de flesta inlägg verkar din syster tro att de handlar om henne, och hennes tolkningar är inte vad man kan vänta sig av en vuxen människa. Hon skriver om både dig och din syster. Namnger dessutom! Det är några få som fått lösenordet..och man får lova att man inte känner dig eller din syster innan man blir anförtrodd dessa uppgifter. Att jag väljer att berätta detta för dig, är pga att jag mår riktigt illa av det din syster gör. Hon förstår nog inte hur sjukt hennes betende är, för man skadar varken sig själv eller andra på detta vis som hon nu gör. Hon verkar inte förstå att det där är fel..utan hon ser sig själv som perfekt och dig och din syster som sjuka människor.

Jag har följt sin blogg en lång tid nu, och jag tycker den är otroligt inspirerande och verklighetstrogen! Det är många som har det så som ni verkar ha det. Man känner igen sig!

Kram.”

Börjar med att svara att jo, jag har hört talas om en hemlig blogg, men inte brytt mig så mycket. Alla behöver en ventil, och om folk skaffar hemliga bloggar, så tänker jag inte så mycket på det.. Fast när du skriver, att hon i den skriver om mig och min syster, och dessutom kör med Plagiat. Sen även namnger oss, ja det känns olustigt! Att använda sig av plagiat är olagligt! Nu vet jag inte vad det är hon exakt skriver om..förutom att hon då ska kopiera det jag skriver på min blogg, och sen tolka det som att allt handlar om henne.. Ja vad säger man??  Spontant så tänker jag ur psykologisk synvinkel. Men det gör man nog när man är kunnig inom området. Jag tänker inte gå ut med en analys om den här systern, utan det får hennes egen läkare göra (om denne inte redan gjort det). Jag beklagar att du blivit så illa berörd av innehållet i den där hemliga bloggen! Men du är inte ensam..det är fler som hört av sig till mig just för att de känt obehag av det som skrivits där. Mitt råd är att inte läsa sånt som bara gör att man mår dåligt. Jag själv undviker många bloggar just av den anledningen.

En tanke jag får i allt det här..är att jag förstår inte varför man engagerar sig så otroligt mycket i en annan människas  liv (eller flera som det verkar i denna hemliga blogg) när det är så otroligt tidskrävande att ens uppdatera om sitt eget liv o vardag?! Just denna syster ska väl gifta sig snart dessutom! Är inte det tidskrävande om något? Hon har barn också..och allt annat som alla människor har som uppgifter vareviga dag.. Hur hinner hon? Hur orkar hon?

Fast som du skriver Jenny, så kanske hon själv inte förstår hur fel detta betéende faktiskt är! Jag vill inte på något sätt försvara denna person.., men när någon är sjuk, så gör de konstiga saker..och det är nog enda förklaringen jag kan komma med..att hon nog måste vara sjuk. Mitt hopp är att hon en dag kan fokusera på sitt eget och lämna alla andra åt sina öden. Ansvaret för hur andra väljer att leva sina liv, är bara varje enskild persons. Har man upplevt tragiska saker i sitt liv, så ger man sig själv en rikedom, om man söker efter information om olika följder som kan komma pga tragiska upplevelser. Att läsa psykiatri, psykologi eller bara litteratur kring ämnet, ger en mycket information! Man kan även se filmer eller läsa böcker, som handlar om psykisk ohälsa. Jag kan med hjälp av din kommentar Jenny, konstatera att det är synd om denna person! Inte ”synd om” så att jag vill hjälpa henne personligen, utan mer ”synd om” att hon inte förstår bättre.

Vad jag vet, så känner jag inte dig. Kanske är du en som följer min blogg bara..vilket i sig är häftigt tycker jag! Om du vill, så får du mer än gärna mejla mig. jannice.jarpe@hotmail.com

Jag måste nog låta detta landa lite grann. Information av detta slag kan få en att reagera primitivt..och det känns patetiskt att göra i detta läge..*ler* Det sårar mig enormt mycket att utomstående ska behöva utsättas för sånt här! Lockelsen att få ett lösenord till en hemlig blogg, är något som finns naturligt i oss alla. Man vill veta ”hemligheter”.. Fast jag kan nog känna att man inte alltid behöver veta allt.. ”Det man inte vet, det lider man inte av” sägs det ju. Fast å andra sidan, så är ju sanningen också lockande. Men när någon har som mål, att förstöra både för sig själv och andra..ja då undrar jag om det är värt att vara delaktig?

Jag tar nästan för givet att ni som läser min systers hemliga blogg, läser min blogg också. Säkert känner en del av er mig också..*ler* Jag kan inte göra så mycket åt det..utan jag berättar istället att jag förstår er på sätt och vis. Det ni gör, är normalt! Vi människor är skapta så! Men nu vet ni, att jag vet om denna hemliga blogg och även vad innehållet i den är för något. Om jag bryr mig? Ja..säg det.. jag får nog återkomma om det vid ett senare tillfälle. Nu ska jag släppa bloggandet för ens tund och göra saker med min familj. Den är liksom viktigare!

Har gått omkring och nynnat på den låten idag.. Inte för att jag velat just PRATA om SEX..utan för att låten har satt sig på min hjärna!

Är det solen? Är det badet? Är det vetskapen om att vi bara får närmare till våren för var dag som går? Är det hoppet om en ljus framtid? Är det pga dagens telefonsamtal? Planerna på att kolla bebiskläderna?

Ja vad det än beror på, så har jag extra energi just nu! Jag tyckte det kändes harmoniskt att hänga tvätten, och lägga in en ny i maskinen. Har till och med lust att putsa fönster(!), det ni!! Vilket osökt leder mig till tankar om att mina blommor behöver vatten. Amandas blommor, inne i hennes ”dressing-room” är snustorra. Undrar hur jag kunnat missa dem då jag vattnade sist?!

Det känns så glädjande att Victor kan gå hem till en kompis, eller att en kompis kommer hit och plingar på dörren, utan att man ska behöva skjutsa eller hämta (så som vi varit vana med i flera år förut). Man behöver inte ens ringa innan, utan man går helt sonika och plingar på bara. SKÖÖÖNT!

Syrran har massor av barnkläder till bebisen, som jag ska få ta. Hur kul som helst! Vi köpte ju en hel del till Lovis.., men jag lånade en massa med, som är återlämnat (lämnar alltid tillbaka sånt jag lånat), så jag lär nog ha lite ”luckor” i bebisens garderob framöver. Tror det mest handlar om strl 62 till 74 som jag kommer tycka att vi behöver påfyllning av. Men syster sa att hon hade massvis, så jag kan känna mig lugn. Ingen ska behöva gå klädlös här inte! Jag tror jag ska kolla igenom mina kläder..eller alltså, mina bebiskläder. Visserligen är det 7 veckor kvar till beräknat datum.., men jag behöver få bebisplanera redan nu.

En annan sak som är glädjande! Minns ni när jag skrev om att Lovis sover i våran säng?! Någon tyckte att jag skulle vänja henne vid att sova själv osv. Jag följde inte det rådet.., utan har liksom låtit henne bestämma takten själv. Vi ställde hennes säng bredvid våran säng. Bäddade med henne lakan, täcke, kudde, nallar osv. Där har sängen fått stå. Lovis har provlegat flera ggr. Vi har inte hänvisat henne att sova där..utan bara låtit henne känna efter och uppmuntrat henne att det varit hennes säng. Nu den senaste veckan, har hon själv valt att somna i sin egen säng(!) vilket känns som ett otroligt stort framsteg av mognad hos henne. Om hon nu inte vill somna där, så kommer vi inte att försöka tvinga henne. Vi minns väl alla hur det kändes då vi drömde mardrömmar, eller var rädda, och inte fick sova hos mamma eller pappa?! Jag minns det allt för väl iaf (tror det var där min ormfobi startade). Mina barn ska aldrig bli hänvisade ifrån tryggheten om de inte är mogna för det. Amanda som sagt, hon sov själv redan som nyfödd. Hela nätterna sov hon, som 1-månadsbebis. Victor sov i egen säng som 1-åring..och Lovis nu när hon är 2. Bara för att de får ligga hos mamma och pappa, så betyder inte det att de kommer göra det för all framtid. Personligen tycke rjag det är så hemskt att höra när föräldrar berättar om sina 5-minutersmetoder som pågår i flera veckor..eller när de låter sina barn skrika tills de tystnar..allt för att de ska sova/somna i egen säng. Vem mår bra av sånt? Föräldrarna? Barnen? Påstår inte att de som gör så där, är dumma i huvudet eller så.., utan jag bara berättar att jag själv aldrig skulle kunna göra så. Vi är alla olika.., precis som alla barn är olika och har olika behov.

Jahapp..nu ska jag sätta klorna i något här hemma. Inspirationen är på max!

Om jag hade kunnat blogga direkt från mobilen, med hjälp av mms-funktionen som blogg.se har, så hade jag haft så otroligt mycket mer att dela med mig av. I mitt abonnemang så har jag till viss del fri surfing..men när jag väl är inne på wordpress för att blogga, så är det ytterligare en inställning som ska till..för att kunna skriva ”normalt”..det blir nämligen bara stora bokstäver..och jag har inte lärt mig hur man använder min cybertelefon..helt fullt ut. Så..ja..man får helt enkelt klara sig med dessa inlägg som jag kommer på under tiden jag skriver. Har ju många idéer innan jag sätter mig här.., men allt som oftast, så skriver jag om något helt annat.

Pain of Salvation med låten Road Salt fastnade jag för igår. Förstod nästan att jag skulle gilla en sån udda låt.Haha. Förra året var Caroline af Ugglas låt Snälla Snälla, som blev etsad i mitt inre. De fick komma till andra chansen, vilket känns kul! Har försökt hitta dem på youtube, mendär får man upp ett meddelande; ”Videoklippet är inte längre tillgängligt på grund av ett upphovsrättsanspråk från SVT.” Men man kan tydligen gärna få lyssna på Jenny Silver..haha..för hennes bidrag kan man hitta. Märkligt! Bild tagen här

Idag ska vi åka ner till Torvall och bada. Lovis längtar så!! jag är väl lite smått tveksam till om jag ska bada eller inte. Att bada i sig, är ju inga problem med en stor gravidmage. Det är allt runt omkring som känns mindre roligt. Hala golv, en vild 2-åring som ska kollas eftersom det finns djupa bassänger som kan vara livsfarliga för en lite tjej om man inte har koll.. Allt går ju i slow motion för mig. Men samtidigt så är ju Roger med, och hans främsta mål med att få vara på Torvalla, är ju att få basta lääänge. Om han passar Lovis inne i badhuset och leker med henne, så kollar jag att Victor simmar rätt när han ska ta sim-märken (så han inte fuskar). Då kan jag ta Lovis när vi ska duscha..eftersom ingen av oss två är sugna på bastubad. Så kan pappan få som han vill..och nog planerat i hemlighet..att jag ska förlja med och bada för att han ska slippa ta med Lovis in på herrarnas och duscha..och eftersom Lovis hatar bastun, så blir det ju inget sånt om hon är med. Jag kom ju på Roger, att han hade planerat det så..att han skulle få basta om jag var med.. Han blev lite sur när jag sa att jag inte alls ville hålla på och byta om till baddräkt och halka omkring där inne..med denna mage. Hans förväntningar krockade med mina.. Nu har han accepterat läget.., och det har ju även jag gjort..så vi ska nog gå halva vägen var tror jag! Omtänksam som man alltid är..*ler*

Till middag blir det nog Ost-och skinkpaj och en god sallad. Lagom söndagsmiddag kan jag känna. Blev ju Portergryta med potatis och gelé och varm broccoli till middag igår. Bastant mat..så idag blir det lite lättare för våra magar.

En liten fågel var på vår balkong. Jag hade öppnat ett fönster på inglasningen för att vädra..och då hade den lille stackarn flygit in där. Lovis blev glad att få se den på så nära håll. Som tur var, så hittade lilla fågeln fönstret igen, och kunde flyga ut igen. Bra det!

Nu ska här packas badkläder.. Hörs sen!