När jag väntade Alva, så lyssnade jag oerhört mycket på Queen och låten “I want to break free”. Började redan natten mellan 5 och 6 oktober 2009, då jag fått veta att mamma var död. Att jag valde just den låten, är för att hon tyckte om den. Minns att jag fick leta i varenda musikaffär i city, för att hitta en skiva som de inte spelade låten live..*ler* Ja det var många år sen..säkert 10 år sen. Jag fortsatte att lyssna på låten, grät till låten, och hedrade mamma. Det jag inte alls hade i tankarna, var att bebisen i magen också hörde denna låt.. Igår satte jag på låten via youtube. Alva satt och försökte få upp ett majskorn med sina fingrar..när jag helt plötsligt ser hur hon rycker till, och världens leende spred sig i hennes ansikte, och så satte hon igång att hoppa (hon dansar nog). Sen reste hon sig och stod utan att hålla i sig och liksom gungade med knäna upp och ner (säkert lite mer avancerad dans). När låten tog slut, blev Alva arg..så jag fick hålla på att spela låten om och om igen, en säkert 10 ggr innan hon nöjt gick iväg längs med tv-bänken. Ack detta barn..*ler* Mammas lilla hjältinna!
Det var en enormt stor fågel som flaxade utanför inglasningen på balkongen. Såg ut som den försökte spionera in till oss 
Blir inte förvånad!
När man ibland får läsa saker..som man inte vill läsa..för det som skrivits inte stämmer in med verkligehten..så känns det lite som man blivit lurad..att andra blir lurade. Jag undrar.., varför ljuger man? Är det kanske så att man inte minns verkligheten? Jag hoppas så innerligt, att de som skriver så där, en dag vaknar upp, och inser vad de gjort. Man ska älska och förlåta. Jag kan göra båda sakerna…för att jag själv ska må bra. Men sanningen är ju den att hur mycket man än älskar och hur mycket man än förlåter, så är skadorna redan gjorda. Man kan aldrig gå tillbaka till det som en gång varit..utan det sätts spår i ens hjärta, i ens liv.. “Älska mig mest när jag förtjänar det som minst” är ett ordspråk. Är det någon som överhuvudtaget följer det? Vem fan har lust att älska någon som inte förtjänar det?! Ja jag har inte lärt mig att följa det iaf..det går bara inte!
Mitt hjärta svämmar över då Lovis säger: “Mamma, jag älskar dig så mycket” och Victor kramar mig och säger; “Det finns ingen bättre än du och ingen får skada dig” och lilla Alva som med så full av kärlek i sin blick, tar sina små händer om mina kinder och ger mig en stor puss! Jag bara älskar livet! Jag älskar denna kärlek, denna ro, denna frid! Det finns så mycket man kan vara tacksam över..*ler* Jag är så glad att vi har en stor fin familj, en släkt, som bryr sig om oss! Har saknat det. Det var så tomt utan släktingar i närheten då vi bodde så långt borta. Nu när vi kommit till ro här, så har vi åter igen fått fira familjesammankomster med släkten. Underbart! Vänner som alltid hör av sig, som vill umgås och som tycker så mycket om oss, och som om och om igen berättar hur bra vi är 
Det värmer ens hjärta efter lång tid av ledsamheter.
Äntligen har vi fått ro. Äntligen kan vi pusta ut. Ingen vet någonting…ingen vet något om det jag inte skriver om…förutom mina närmaste..*ler* och det känns så skönt på någe vis
